Svensk ordbok 2009, webbversion

lugna sig [luŋ`na] verb lugnade lugnat lugn·ar1ibl. med partikelnner, utan större betydelse­skillnad dämpa sin rörelse Nollsjön lugnade (ner) sig så småningomlugna (ner) sigsedan ca 18502ibl. med partikelnner, utan större betydelse­skillnad åter­få kontrollen över sina känslor psykol.lugna (ner) dig, det är ingen fara!hon grät en stund men lugnade sig så småningom○äv. försvagattål­modigt vänta vi får lugna oss några dagarlugna (ner) sigsedan 1835